Nu har det gått en tid sedan jag skrev ett inlägg, så jag kände för att börja skriva några rader igen faktiskt .. 😅
Det som har hänt sedan jag bloggade förra gången är att jag ÄNTLIGEN är klar med min utbildning, vilket jag blev för ca 6 månader tillbaka! 🌟
Så numera arbetar jag på heltid som undersköterska där jag gjorde min sista praktik, som är på en vårdavdelning för transplantation (Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge). ❤️🔥
Det är ett mycket givande och spännande arbete där jag jobbar med både pre- och postoperativ vård. Jag träffar dagligen människor/patienter som ska få eller har fått chansen till ett nytt liv genom organtransplantation. Det är så roligt då ingen dag är den andra lik samt att jag får möjlighet till att utvecklas då jag lär mig nya saker hela tiden.
Jag trivs så himla mycket på min avdelning, så jag är tacksam för att jag fick en tillsvidareanställning där direkt efter min examen i princip! 🤩
Så nu känner jag någon form av ro i sinnet för första gången i mitt liv då det känns tryggt att ha en grund att stå på som ingen annan någonsin kommer kunna ta ifrån mig! 💪🏼
Hur som helst, annars flyter det på som vanligt i vardagen, mina unga växer så det knakar och till hösten börjar dom i andra, fjärde och sjätte klass. 😱
Men innan dess ska vi njuta av en förhoppningsvis härlig sommar med mycket sol och bad! ☀️
Nu är det ett bra tag sedan jag uppdaterade bloggen senast, det har t.o.m hunnit bli ett nytt år, haha. 😅
I mitt senaste inlägg så skrev jag bland annat om att jag skulle ut på praktik, det gick så pass bra där så att jag fick äran att bli timanställd hos dem och jag trivs som en fisk i vatten! 🌟
Så jag har haft väldigt fullt upp med studierna och arbetet under dessa månader ..
Men idag är jag äntligen lite ledig ifrån studier fram tills på tisdag nästa vecka då nästa kurs börjar. 😃
Jag har hunnit läsa in 800 poäng hittills och har nu 700 poäng kvar att läsa in tills dess att jag stolt kan säga att jag är utbildad undersköterska! 🤩
Min utbildning har gått som på räls än så länge då jag tycker att det är så roligt och intressant att närvara på lektionerna samt att ta till mig nya kunskaper inom ämnen som jag brinner för. 🔥
Det underlättar en hel del att jag har fått en massa härliga klasskompisar och framförallt en så himla bra lärare dessutom, hon är guldvärd verkligen och förtjänar en fin avslutningspresent när jag är klar i december det här året, då smäller det som rubriken lyder! 😊🎉
Jag kommer dock inte ha något studieuppehåll nu i sommar så jag hoppas att det kommer fortsätta att flyta på med tanke på att jag kommer ha barnen hemma under 3 veckor för att dem ska få lite ledigt åtminstone. ☀️
Dom kommer dock att vara lediga i 3 veckor med mig och i 3 veckor med deras pappa så att dom får totalt 6 veckors sammanhängande semester/sommarlov i alla fall.
Men men, jag får göra så gott jag kan som jag alltid har gjort för att få det att gå runt. 👍🏼
Efter sommaren så väntar ytterligare 2 praktik perioder till, den tredje samt sista praktiken kommer jag att göra på sjukhus alternativt vårdcentral antar jag så det ser jag fram emot oerhört mycket! 🙏🏼
Nåja, dags att avrunda för denna gång då jag strax måste gå för att hämta mina små troll i skolan därefter ska vi ta en sväng förbi centrum för att köpa ingredienser då jag har lovat dottern min att hon ska få baka nånting gott i eftermiddag! 😋
Måndag idag och vi går in i en ny vecka som rubriken lyder och då tar vi nya tag som jag brukar säga, hehe. 🙂
Men vi har haft en underbar helg med barnen tycker jag i alla fall. ❤️ Jag om någon älskar att skapa roliga men enkla minnen för dom, det behöver inte alls kosta så mycket mer än att man lägger ner sin tid för att det skall bli uppskattat.
I fredags t.ex så gick vi all in med att göra en riktig ”fredags-bio-mys” hemma som jag och min dotter M kallade det. 🥰 Vi donade med skyltar, låtsas pengar samt biljetter m.m. Skyltarna blev lite slarvigt gjorda mot slutet dock då småttingarna började bli otåliga i väntan på godsaker. 😅
Hur som helst, så nämnde t.o.m min 12 åriga bonusson E att han älskar när vi leker bio hemma! Det blir lite roligare att få ställa sig i kö för att köpa sig en biljett för att sen ställa sig i godis/snacks kön och slutligen bli insläppta i biosalongen efter att ”konduktören” har kontrollerat biljetten, haha. Det är sådana minnen jag har med mig ifrån min egen barndom som jag vill föra vidare till mina egna ungar. 🙏🏼❣️
Annars så har vi bara tagit det lugnt mest i helgen .. Igår gick vi ut en sväng till en jättefin park som ligger precis nedanför oss där barnen sprang omkring och lekte kurragömma. Parken är inspirerad utav barnböckerna LasseMajas detektivbyrå och är därmed byggd som en liten stad (Valleby) vilket resulterar i att det finns mängder med gömställen som man kan gömma sig på. 🙈 Barnen hade så roligt att de knappt ville gå hem tillslut!
Men idag är det måndag som sagt (skrivet) och då är det skola som gäller för dom små. Själv har jag inte föreläsning för ens imorgon. 😊 Det blir föreläsning i Psykiatri 1 som jag påbörjade förra veckan, det är den tredje kursen i min studieplan. Hittills har jag haft Hälso- och sjukvård 1 där jag fick ett B i slutbetyg samt Gerontologi och geriatrik som jag istället fick ett A på. 😃 Men jag blir nöjd så länge jag blir godkänd åtminstone fast med tanke på mina tidigare negativa erfarenheter utav att studera så kan jag ej låta bli att vara lite stolt över mig själv som snart har klarat av en hel termin med bravur dessutom (mycket tack vare medicineringen mot mina koncentrationssvårigheter). Men eftersom att ämnet psykiatri ligger mig mycket varmt om hjärtat så håller jag tummarna för ett A även i denna kurs. När psykiatrin väl är avslutad så går jag över till Omvårdnad 1 som min APL (praktik) är kopplad till och det är något som jag ser fram emot så mycket, jag skall få praktisera på ett Attendo äldreboende f.o.m vecka 45 t.o.m 48 så det skall bli spännande. 😁
Men men, nu behöver jag avrunda för denna gång då jag har lovat att hämta hem barnen direkt efter att de har slutat för dagen vid kl. 14.00. Vi ska gå hem till deras farföräldrar efter det då dom ska få hänga där ikväll p.g.a att jag ska på en annan föreläsning som ej är kopplad till min utbildning, det är i alla fall en föreläsning om Strategier i vardagen med Autism så jag hoppas att den ska bli intressant och givande. 👍🏼
Må så gott så länge så återkommer jag så fort jag har möjlighet! 🌹
Äntligen är det fredag och vi har en barnfri helg som stundar framför oss, det ska bli skönt att få sova ut lite imorgon samt ”ladda batterierna” ett slag.
Det känns ju såklart jobbigt också att behöva vara ifrån sina småttingar (det kändes värre i början men nu har man vant sig).
Trots att dom får mig att vilja slita av mig håret utav frustration ibland så skulle jag aldrig kunna tänka mig att leva utan dom! ❤️ Tur att de är så söta, hihi. 🙊
Men dessa barnfria helger/veckor är guld värda för mitt mående, jag är hellre en stark och positiv mamma på deltid än att vara en dränerad och negativ mamma på heltid. ☹️
Så därför ska jag passa på att bara vara och ta det lugnt, eventuellt så träffar jag min allra bästa vän Sandra i helgen också. 😊
Men idag händer det inte så mycket mer än att jag ska vara på föreläsning om 15 minuter fram till kl. 16.00 och sedan har jag bokat tid för andra dosen av covid-19 vaccinet ikväll kl. 18.45. 😅 Jag håller tummarna för att jag inte ska reagera så starkt på den, senast så fick jag enbart ont i armen som biverkning (kunde knappt lyfta den) så det var ju skönt att det inte blev värre än så. Men man har ju hört om personer som har fått hemska biverkningar utav dessa sprutor så man vet ju aldrig. 😕
Nu måste jag avsluta då jag ska hoppa av bussen vilken sekund som helst men jag återkommer inom kort! 🥰
Det kliar så mycket i mina fingrar så jag passar på att skriva ett inlägg till nu på momangen! 😝
Lill-lördag idag då som rubriken lyder och jag har namnsdag enligt kalendern så grattis till mig och till er alla andra Jennifers/Jennys där ute! 👌🏼🎉
Klockan har precis passerat 14.00 i skrivande stund och jag behöver springa ner till tvättstugan strax för att starta om torkskåpet/tumlaren som håller på för fullt med att torka täcken och sängkläder som jag har tvättat, roligare än så blir det nog inte idag ..
Men jag kommer att ha ganska fullt upp ändå p.g.a att jag har 3 barn att hämta hem ifrån skolan denna eftermiddag. 😊
Onsdagar = Umgängesdag med min äldsta son Valentino. ❤️ Min dotter Mirella och yngsta son Nicholas bor hemma varannan vecka, fredag – fredag (hädanefter när jag skriver om mina barn så kommer jag att förkorta deras namn med första bokstaven).
Det är inte så många som känner till min/vår situation för att jag har skämts så otroligt mycket och känt mig extremt misslyckad som mamma men faktum är att min äldsta son är frivilligt familjehemsplacerad hos sina farföräldrar för tillfället sedan ca 4 år tillbaka.
Jag vill inte hålla inne med detta längre då jag känner att fler mammor/föräldrar ska få slippa känna sig ensamma och misslyckade över att ej vara kapabla till att kunna ta hand om sina egna barn.
Jag ska FÖRSÖKA göra en lååång historia kort! 😅 Det hela började sommaren år 2016, min älskade förstfödda son V som knappt var 6 år gammal vid tillfället började få symtom som tydde på Diabetes typ 1 (det är en historia för sig som jag inte tänker gå in på så mycket just nu).
Hur som helst, Diabetesen konstaterades och därmed raserade hela min värld i princip då det blev en enorm omställning att behöva anpassa vardagen efter denna eländiga kroniska sjukdom, jag gick ständigt (dag som natt) med en stor orosklump i magen över att det skulle hända något diabetes relaterat med min prins ..
Bara 3 veckor efter beskedet så var det dags för skolstart för min lilla (stora) grabb dessutom! Skolstarten blev också en omställning speciellt för V som redan hade/har det svårt med att hantera förändringar vilket han visade tydligt i förskolan när det var dags att byta ifrån småbarnsavdelningen till storbarnsavdelningen. Så skolstarten för honom blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, det var otroligt tufft att få honom till skolan varje morgon men jag kämpade på så gott jag kunde under hans första skolår.
Sedan kom våren år 2017 då jag separerade med barnens pappa och blev nästintill ensamstående med en 6 åring, 4 åring och en liten knappt 2 åring varav en krävde extra vård och tillsyn. Vi hade kommit överens om att han skulle ha barnen varannan helg bara till att börja med då min minsting N inte var van vid att vara borta ifrån mig så mycket.
Men efter några månaders krigande med att få ihop livspusslet (det är inte min starka sida direkt när man lever med en ADHD diagnos) så började jag sakta men säkert känna mig alltmer utmattad .. Det är inte så konstigt tänker jag nu såhär i efterhand då jag stressade varenda dag med att lämna 2 barn på förskolan och ett i skolan som total VÄGRADE göra alla morgonbestyr samt ta sig till självaste skolan för att jag sedan själv skulle åka och jobba.
Jag kunde komma helt gråtfärdig till jobbet vissa morgnar (tur att jag jobbade som telefonkommunikatör under den tiden) p.g.a stressen att behöva bära på sin 6 åring för att få honom till skolan och sedan skulden över att behöva lämna honom gråtandes/skrikandes på en plats han absolut inte ville vistas på .. 😕 Men det är ju skolplikt som gäller och jag behövde ju försörja oss, so what to do. 🤷🏻♀️
På eftermiddagarna var det minst lika stressigt med hämtningen av mina då så hungriga och trötta kiddos för att sen stressa ensam med matlagning, duschning samt nattning när vi väl hade kommit hem. När ungarna tillslut hade somnat (på tok för sent vissa kvällar) så höll jag mig dumt nog vaken ett tag till bara för att få ”njuta” lite utav egentiden och tystnaden vilket resulterade i att det inte blev så många timmars sömn per natt under flera månaders tid. 😴 Sedan så fick jag ju även sömnsvårigheter p.g.a av all stress samt oro som jag gick och bar på 24/7.
Min kropp började därmed att säga ifrån (såklart) genom att jag konstant drog på mig förkylningar, fick humörsvängningar, ångest som sedan övergick till dagliga panikångestattacker, depression inklusive självmordstankar m.m. 😣 Så under hösten år 2017 frontalkrockade jag med den berömda väggen. Aj, aj säger jag bara! Det gick så pass långt att jag behövde bli inlagd för att kunna återhämta mig.
Inte nog med all stress och oro som jag hade inom mig så fick jag slutligen börja tampas med att gå på en massa möten med skolan och socialtjänsten också då skolan började se att situationen var ohållbar så p.g.a det fick jag en rad med orosanmälningar på mig .. Jag gick ensam på alla möten där det kändes lite som att skolan och socialtjänsten fick det att framstå som att det vore mitt fel att jag inte kunde skapa en lugn miljö för mitt/mina barn.
Men hur är det möjligt för mig att kunna skapa en lugn miljö när mitt barn hade/har den här problematiken och jag ej hade de rätta verktygen för att hantera den? Jag började kämpa emot för att få till en neuropsykiatrisk utredning på V då jag misstänkte att det var någonting som inte riktigt stod rätt till.
Men att utreda honom var tydligen inte aktuellt för ens han hade en lugnare miljö omkring sig så därför fick jag bara svälja min stolthet och fatta det stora/tunga beslutet om att gå med på en familjehemsplacering för V. Som tur är så ställde hans/barnens farföräldrar upp på att ta emot honom med öppna armar och det är jag evigt tacksam för! ❤️ Jag har själv erfarenhet utav att vara familjehemsplacerad hos helt okända människor på ett helt okänt område och det är bland det SISTA jag vill att mina egna barn ska få uppleva!
Så jag är som sagt (skrivet) oerhört tacksam gentemot V, M samt Ns farmor och farfar, V har det så himla bra hos dem just nu då han har tillgång till eget rum där som han kan stänga in sig på när det blir för mycket intryck för honom samt att de är fler vuxna i hushållet som kan hjälpas åt med tillsynen utav honom.
Men trots familjehemsplaceringen som resulterade i en mer stabil och lugnare miljö för V utan skrikande småsyskon samt en stressad mamma så försvann inte problematiken i skolan för honom ändå. Det dröjde ända fram till våren år 2019 innan vi äntligen fick genomgå en utredning som bevisade att min magkänsla hade rätt, min V blev diagnostiserad med en ADHD diagnos.
Det blev en sån lättnad att få det svart på vitt att det ej var p.g.a mig som V hade svårigheter med skolan och att äntligen få någon form utav stöd samt hitta strategier för att kunna hantera vissa situationer bättre. 🙏🏼
Nu har ytterligare 2 år passerat sedan utredningen blev fastställd och det har ju hänt en hel del sedan dess. V har bland annat fått byta skola till en som ligger precis nedanför farföräldrarna och det är ett utav de bästa besluten vi kunde ha tagit då dom har gjort så fina och bra anpassningar för honom där t.ex. går han i en liten grupp utan lika höga krav på sig vilket han ej hade tillgång till i den förra skolan.
Men det har under tidens gång och i takt med att han har blivit äldre uppstått fler svårigheter som har lett till att jag bad om att få göra en ny djupare utredning på honom där de kom fram till att han även har en Autism diagnos vilket jag egentligen hade på känn redan ifrån förskoletiden.
Så nu ÄNTLIGEN är den rätta hjälpen påväg och jag börjar se lite ljus i slutet av den långa mörka tunneln som vi har tragglat oss igenom. Nästa vecka har jag ett möte inbokat på BUP för att diskutera alternativa läkemedelsbehandlingar vilket jag har övervägt under en lång period nu. För jag känner att det kan vara värt att testa om det nu kan hjälpa honom till att öka sin koncentrationsförmåga samt minska rastlösheten, hyperaktiviteten och impulsiviteten m.m. 🌟
Ni som har erfarenhet (helst positiv) utav att medicinera era barn för ADHD får jätte gärna dela med er utav era upplevelser om på vilket sätt medicinen har gett effekt. 👍🏼
5 år har då alltså gått sedan jag tappade kontrollen helt och hållet över mitt liv. 4 år sedan jag insjuknade i utmattningssyndrom och jag är än idag fortfarande inte 100% återställd och kommer nog dessvärre aldrig att bli det.
Men jag har tack vare rehabilitering fått redskap till hur jag kan underlätta vardagen på bästa sätt samt lärt mig att acceptera mitt tillstånd och därmed blivit bättre på att lyssna till min kropp genom att bromsa in i tid.
Så kära medmänniskor, jag vet att ni är många som tuffar på i en hektisk vardag men snälla ni, se till så att ni prioriterar vila och sömn mellan varven! Det är jätte viktigt så att ni ej hamnar där jag har varit för det är något som jag knappt önskar min värsta fiende ens.
Idag har jag blivit så pass återställd att jag efter lång tid med sjukskrivningar klarar av att ha en ordentlig sysselsättning i alla fall i form utav studier, studerar just nu på heltid till undersköterska då jag brinner för att hjälpa andra människor! 😇 Men mitt mammahjärta däremot lär nog inte bli återställt för ens jag kan ta hem min son igen, det är min önskan och mål som jag kämpar för men fram tills dess så behöver vi båda bli helade på varsitt håll ett tag till.
Nåväl, det börjar bli dags för mig att avrunda detta inlägg då plikten kallar. Jag får lov att önska er alla en fortsatt trevlig dag och kom ihåg att ta hand om er! 🧘🏻♀️✨
Mina 3 dyrbaraste juveler, mamma går igenom eld och vatten för er. ❤️
Anledningen till rubriken för detta inlägg är att jag har bloggat tidigare en hel del genom åren men nu var det ett bra tag sedan sist.
En av mina stora passioner i livet är just att skriva! 🪶🌹
Därmed så har jag saknat bloggandet oerhört mycket men denna gång så tänker jag blogga utan någon som helst press! Tidigare så strävade jag alltid efter att få många följare genom pressen att behöva uppdatera bloggen stup i kvarten med en massa bilder dessutom men jag insåg rätt så snabbt att det blev ganska så ohållbart i min agenda.
Så f.o.m nu kommer jag att blogga enbart för min egen skull i princip men samtidigt så tycker jag även om att sprida glädje samt inspirera andra så några få följare skadar ju aldrig. 😉
Jag kommer att använda denna blogg till att skriva av mig för det mesta om allt ni kan tänka er mellan himmel och jord! Det betyder att jag kommer vara öppen och ärlig om diverse tabubelagda ämnen som t.ex. psykisk ohälsa men jag kommer också dela med mig utav lite smått och gott så som matinspiration samt inredning bland annat.
Jag kommer även använda bloggen till att kunna blicka tillbaka på fina gamla minnen om upplevelser med min familj som betyder allt för mig i denna värld! ❤️
Så med det sagt (skrivet) så välkomnar jag nu er kära läsare till att hänga med mig i mina diverse galenskaper. 🤪 Jag avrundar detta inlägg med att dela med mig utav ett (av alla klockrena) citat som jag diggar.
Jennifer Palma aka La Jenni, 30 år. ~ Mamma till 3, bonusmamma till 2 och sambo med mitt livs stora kärlek. 